måndag 12 augusti 2013

Om sakernas tillstånd: Gjorde våra första två dyk i Tulums cenoter. Första dyket var i "the pit". Ett djupdyk ner till 30 meter. Vid 12-15meter mötte sötvattnet saltvatten från underjorden och bildade vad man kallar för ett halocline. Påminner om ett gasmoln där siktsträckan går från 50meter till kanske 2meter. Längre ned kring 25 meter låg ett böljande vitt vätesulfatmoln. Detta beslöjade nedfallna träd och stalaktiter vilket skapade en känsla av att vara bland, just moln. Svävande är nyckelordet förstås! Slukhålet fortsätter ned till 120 meter och förbinder sig därefter via tunnlar med en serie andra slukhål, däribland dos Oijos som var vårt andra dyk. För att Stappan få en målande bild av dos Oijos; Kommer du ihåg grottan i Mulupark som vi repellera oss ned/in i? Den med sina stalagmiter och stalaktiter. Fyll skiten med vatten så har du ett enormt dykparadis där man klämmer sig mellan utrymmen. Förhoppningsvis kan jag lägga ut en liten film om nån dag eller så om den blev bra. Istället blir det en lite bild när Johanna steker på playa de Tulum. Ikväll blir det fajitas.

1 kommentar:

Stapp sa...

Det låter ju helt fantastiskt. Synd att det är under vatten. Det där med att falla långsamt har aldrig känts som min grej, men vem vet?

Mexico känns som nästa. Fiska svärdfisk :-)