Vaknar med världens jävla nackspärr. Min immobilitet har gjort mig till ett socialt missfoster. Känns sjukt freak-on-a-leash när folk sätter sig bredvid och min blick kämpar för att nå upp till deras ögon, men stelheten måste kompenseras med en överdriven rörelse i ryggen vilket mer eller mindre renderar i mig liggande på rygg för att endast nå delmålet ögonkontakt. Att därifrån sedan styra ett samtal resulterar snabbt i en retardation till ruta ett dvs. freak-on-a-leash. Skägget spretar dessutom förargligt idag