måndag 14 mars 2011

Smygläste ett tips på grannbloggen om ett vintageverktyg för bilder. Mina röda bär blev smått blå/grå-dassiga, men ändå rätt nice. Har antingen precis lagt en tre dagars bakfylla eller så håller jag på att bli sjuk. Hade helklass för första gången på länge. Folk socialiserade. Själv konstaterades snabbt en potentiell fara i att helgens alkoholutsvävning barskrapat min hjärna på mer än hälften av Malmö-klassens namn. Inledde därmed ett undvikande beteende och satsade på att prata med säkra kort. Känner mig som en trädkramare. Inte Greenpeace-varianten utan mer vilsen-i-skogen-varianten.

Nu ska jag till knä-gruppen. Låter som en riktigt sorglig klick krymplingar, alternativt medelålders bli-av-med-efter-graviditeten-hullet-grupp... och det är väl egentligen precis vad vi är. Jag och ett gäng medelålderstanter. Smärtsammast är att jag inte kan konstatera vem av oss som är mest sorglig. Jag eller dom?

1 kommentar:

Unknown sa...

Att använda språket till att skriva kräver eftertanke. Den andra paragrafen tyder på eftertanke. Den första är flera lösryckta tankar. Skål för det :-)