Första dagen på året är också den tyngsta. Vaknar, tror jag, om jag ens har somnat, i Kortedala-betong, men till ett strålande väder. Spårvagn 7 tar mig tillbaka till världen och livet med en Piggelin i näven. Det sista jag minns från förra året är Ane Brun – Changing Of The Seasons. Jag lämnar 2010 med stil och grace!

(som en jävla Lekman-parodi)