"Äh skit i picasso" svarade hon själv.
Och jag for upp ur sängen, naken, med den här stora grejen stickande ut framför mig.
"Hördu, nu har du lämnat honom ute på gården igen! Jag sa ju åt dig att inte lämna honom ute på gården på dagarna!"
Sen gick jag ut på bakgården, naken, jag var för trött för att klä på mig. Den låg ganska ostört. Och där var stackars Picasso, översvämmad av 500 flugor, som kröp i cirklar över hela kroppen på honom. Och jag sprang ut med grejen (som då var på väg ner) och svor åt flugorna. De satt i hans ögon, i pälsen, i öronen, på hans könsdelar, i hans mun... överallt. Och han brukade bara sitta där och le mot mig. Skrattade åt mig, medan flugorna åt upp honom. Han kanske förstod mer än någon av oss gjorde. Och så brukade jag plocka upp honom och bära in honom i huset igen. Feist – Mushaboom