"Tiden förgår, och vi med den. Under en ostkupa av glas är de instängda med varandra, Erika, hennes fina skyddshöljen, hennes mamma. Kupan kan lyftas bara om någon utifrån tar i glasknoppen upptill och drar upp den. Erika är en insekt i bärnsten, tidlös, utan ålder. Erika har ingen historia och åstadkommer inga historier. Förmågan att kravla och krypa har denna insekt för länge sedan förlorat. Erika är inbakad i oändlighetens kakform. Denna oändlighet delar hon glatt med sina tonkonstnärer..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar