What's up Duck? De som känner mig vet att bedrivit en mindre hype gällande livet som naturfotograf. Tänk dig själv att sitta i en stor fet safari-jeep med schysst solbränna, en khakiväst hagelbössepepprad med fickor fyllda av jag-vet-inte-vad och klämma piña coladas i väntan på att någon dum jävla hyena ska dyka upp och skava sina sämre sidor mot bilens feta Michelinedäck. Kodakmoment! Gav det en chans igår. Hade allt! utom jeepen, västen, drinken, däcken, hyenan och de sämre sidorna. Istället.. i fokus för linsen: Badankan.

Eftersom Gud tappade stinget redan efter sex dagars arbete och vände sig till facket för att permanentsjukskriva sig, fick vi människor samla all vår gemensamma kreativitet för att trolla fram detta fantastiska kreatur. Fantastisk inte bara med tanke på sina utseendemässiga attribut som till exempel den gula plastkåpa till fjäderskrud den besitter, utan även fantastisk på ett mer djuplodande plan där man finner många beteendemässiga likheter med människan. Just detta exemplar, förmodligen härstammandes från de industriella delarna av Vietnam, Kina, Taiwan eller Indonesien(går lätt att ta reda på genom att vända på den och söka efter ledtrådar som till exempel: Made in *sätt in valfritt land*) skiljer sig från vanliga fåglar genom att den inte flyr söderut när vinter och höstdepressioner börjar närma sig. Nej, badankan snickrar hellre ihop den för oss människor så klassiska "moraliska semestern". Det vill säga: strösslar med pengar, badar naken i offentliga vattenhål, maxar stereon till Rubber Ducky, knyter lösa kontakter med ännu lösare damer och låter sig parallellmarineras i sprit -ju starkare desto bättre.(för aftonen Minttu). Badankan är i runda slängar så mycket punk en semi-levande plastvarelse kan vara.